br>
Igår gjorde jag comeback i min Xtremefit-grupp. Så roligt att vara tillbaka! Men jag hade NÄSTAN glömt bort hur jäkla hardcore-fysiskt ansträngande denna träning är. Flåset har jag lyckats hålla någorlunda intakt eftersom jag inte har slarvat särskilt mkt med löpningen i höst. Men jag har varken tränat bål, armar eller annat överhuvudtaget på nästan två månader. Och det kändes… Att göra gående planka på armbågarna var en plåga. Magövningarna var heller ingen lek och jag retar mig väldigt på att jag fortfarande är så fantastiskt klen i armmusklerna. Men det är bara att bita ihop och fortsätta pinas!
Kenny Solomons hund Frank tittade på och det är den jycken jag har på ryggen. Frank ylade flera gånger under passet eftersom han tycker det är tråkigt när vi tränar och inte gullar med honom.
Jan Johansen skojade som vanligt och började sjunga ”Jag vill bo i en zvamp annars får jag kramp – OUGH” till en technolåt som kändes inte så lite influerad i sångslingan av just den Electric Banana Band-hiten. Vi andra fnissade (men undrade samtidigt hur fan han orkade sjunga med en vikt på 10 kg framför sig i en av de jobbigaste övningarna). Det undrade vår coach också och konstaterade ”Orkar du sjunga orkar du köra flera repetitioner!” och gav hela gruppen straff vilket innebar att vi fick köra dubbla repetitioner av den förhatliga övningen! Haha, typiskt Janne och typiskt Romeo…
Och Sarah som är i grymmast form av oss alla och har mer deffade armar än någon jag känner, berättade att hon var skadad och har brutit en tå och därför inte kunde utföra alla övningar. Men ändå gick hon dit för att träna mage mm! Sjukt imponerad av den viljestyrkan.
Jag har ont överallt idag. Det märks att jag är ur form. Bara att träna sig i form igen. Tungt, men sant.
Och kom ihåg – summerbodies are made in the winter. Beach 2015 – dags att börja trimma den formen redan nu!
